Saknaden

Den är stor, den växer dag för dag. Att något sådant kan göra så mycket med en människa.
Fysiskt så kan människan tåla så mycket, tänk så mycket stryk en boxare kan ta, ändå kan han klara sig, men psykiskt kan det verkligen knäcka en på mitten.

Känns konstigt när man  nästan har levt tillsammans med en person, hörts av varje dag i över åtta månader,
och sen inte hörs av alls. Att inte få höra den ljuva stämman så ofta som man vill.
Inte få den fysiska närheten, de sköna stunderna, de behövliga pratstunderna.
Minnena som sitter fastglödda inom ens inre, "Bryggan", "Bilen", "Stugan", "Nyårsafton".

I fredags fick jag höra en sång skriven av Lisa Nilsson som jag kände väldigt starkt för,
det kändes som om det var Jenny som sjöng till mig och fick fram sitt budskap:

image23Allt jag behöver nu är tid
Tid att komma över dig,
tid att samla ihop
Det som finns kvar av mig
Och allt jag behöver nu
är lugn och ro
Att hitta en plats nånstans
Där jag sätta ett frö
som kan får gro

Allt jag behöver nu
är att hitta mig själv igen
Det kommer kanske inte
att bli lätt
Men jag vet inget annat sätt,
så låt mig vara
Så om du ser dig som en vän
kom inte hit igen
Du gör bara saker värre än de är
Och till och med du
borde kunna se
Att allt jag behöver nu
är att få vara ifred



Jenny har lärt mig väldigt mycket om människan, hur folk fungerar, hur falska människor kan vara.
Detta märker jag av varje dag, att folk är så fruktansvärt hemska mot varandra...så falska
 
Det som jag nog tagit hårdast var nog att jag inte var beredd på vändningen, att det kom som en käftsmäll,
inga varningstecken på att det inte var bra med henne, utan det bara kom. Hade jag fattat det tidigare så hade jag
nog kanske tagit det lugnare, visst jag blev varnad om att saker skulle hända, men detta fanns inte
i tanken, trodde att vi skulle rida ut det tillsammans.

Jag har inte pratat med henne på ett tag nu, och det är kanske bra, hon vill ju ha tid på sig
för att hitta sig själv, men samtidigt bryr jag mig så fruktansvärt mycket att jag
bara vill slänga mig på telefonen och höra hur det är med henne.
Det är synd att hon inte skriver något tillbaka och säga
om det är bra, hur det går. Jag vill forfarande ha henne kvar i mitt liv
Men det kommer nog en dag då hon kommer att skriva till mig.
Hon är ändå en bästa vän för mig!
                                                                                                                                   image24
Pratade med en närstående idag och hon sa att den kärlek jag utstrålade för henne hade hon aldrig sett hos mig förr, aldrig någonsin

Jag hoppas att det ska bli bra mellan oss, det kommer att ta sin tid, vem vet hur länge det kan ta men jag har
tro på att det ska ordna sig. Du finns hos mig för alltid Jenny.

Jag har fortfarande ett slagsmål att ta ut med dig! = )


Kommentarer
Postat av: Emma

Ditt inlägg har vi redan pratat om....

Men måste säga ytterliggare en gång att bilderna är fantastiska.....I love the moon....

Kram Emma

2007-05-08 @ 16:51:25
URL: http://emisen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0