Livet och Tiden

Detta skrev jag till ett framförande på skolan, då  vi skulle kombinera en text och låt. Till min text valde jag sjunga en låt skriven av countrybandet" Lonestar" som heter " Not a Day Goes By" .



Två ord har fått mig att fundera; Livet och Tiden


Livet är uppbyggt på tillfällen, tillfällen som sedan blir val, som gör att vi får välja mellan en väg och en annan.


Tiden fortsätter alltid framåt, oföränderlig så länge som den vill, oavsett vad som händer.

Men vi gör val varje dag som förändrar livets linje, dess väg och framfart, men tidens linje går inte att bromsa.


Stunder som varit glöms bort och ersätts med nya, men vissa stannar för evigt, som minnen, minnen av dom som vi älskar och har älskat.


Dagar går, timmar flyter förbi och känslan av odödlighet infinner sig till sitt yttersta.

Men plötsligt, oväntat, jag var säker på att i just det ögonblicket stannade tiden, men det gjorde den inte. Någon hade slitits ur tidens band och lämnat ett tomrum efter sig.

Jag hade mist en vän, drömmar vi hade tillsammans försvann likt ord skrivna i sanden som sköljdes bort av vattnet.


Vänskap är något man ska ta vara på, det är inget man slösar med. Vänner, riktiga vänner har man få av, en vän som ställer upp oavsett vad som händer, som finns för dig närsomhelst, någon att luta sig mot när världen har vänt sig emot en. Släpp inte taget om dem, omfamna dem med kärlek och värme och låt dem få veta att dom betyder något.


Förut insåg jag aldrig hur mycket mina vänner betydde för mig men när tomrummet skapades, förstod jag hur dyrbar vänskapen var, hur viktiga dom är för mig, hur mycket jag älskar dom.


Det går inte en dag då jag inte tänker på dig, undrar över hur du har det där du befinner dig.

Jag vet att du alltid kommer att finnas med mig hela livet tätt intill mig, och den dagen, när det är min tur att skapa ett tomrum i tidens band, kommer vi att fatta varandras händer, och jag får se dig le än en gång.


Nä nu jävlar!

Hallå! det är fan skamligt, det är nästan ett år sen jag skrev sist på bloggen.jag skäms...fy fredrik.

Men men nu så jävlar är det fan dags! Sommaren har snart drivits bort helt av de mäktiga vindar och krafter som befinns på denna jord...eller rättare sagt tiden går fort. Har jobbat på Liseberg nu denna sommaren som kanin och sminkare (målat barnansikten) och det har varit väldigt givande. Roliga arbetskompisar och härliga minnen, StageDoor har fått en speciell plats i mitt hjärta, fan va roligt man har haft. Två veckor kvar, sen jävlar!

Nu jävlar, år Nr:3  kommer med stormsteg, det är läskigt, jag ser framemot det med skräckblandad förtjusning.
jag har snart bott i Göteborg i tre år, helt otroligt och snart ska man ut i världen och skaffa jobb. Men innan det så ska jag ta vara på detta året mycket, inte glömma bort mina vänner, lyssna på min kropp och ta hand om mig själv.

Detta låter alldeles utmärkt...o ja just det, måste skriva hur vädret är: REGN, det har regnat hela dan, det var inte många på liseberg och jaa vi fick gå hem om vi ville. Men jag var kvar och lekte i kaninhuset, vi körde texas hold`em, med salladsblad som insatser, körde sten sax och påse 37ggr, lekte med memori-korten och spela gitarr och dansa, det var kul:)

tack och adjö!

RSS 2.0